Första gången jag besökte denna mellanstora stad var vid en konferens i Västerås, innan dess hade jag inte någon aning om var Västerås låg i förhållande till var jag under denna tid bodde, Lund. Jag hade inte förväntat mig så mycket på det korta besök som vår konferens i Västerås skulle bli, tvärtom tyckte jag att det var ett rätt dåligt val när man kunde hålla konferens utanför Västerås, i någon större stad, Stockholm, Göteborg eller till och med Malmö. Vad hade jag att hämta i Västerås som jag inte kunde få här hemma eller i någon större stad. Min kollega svarade lugn, men jag hade inte alls tid att vara lugn. Det var så mycket som hände och som jag kände att jag måste vara delaktig i. Stress var min bensin och även om motorn gått lite knackigt till och från så var det så jag valde att leva mitt liv. Konferens i Västerås, stod alltså på schemat och vi tog tåget till staden. Väl framme försvann alla negativa känslor jag byggt upp, det var rätt fint, till och med rätt vackert trots allt. Vår konferens i Västerås började redan så fort vi anlänt till det fina hotell vi skulle bo på. Detta var ingen vanlig konferens utan en medarbetarkonferens där målet var att knyta oss anställda på företaget samman. Under senaste halvåret hade vi fått tillskott i form av tre nya medarbetare och vår chef tyckte att vi behövde en kick-off.
Det var på många sätt mer lekar än arbete på konferensen och även om jag sedan barnsben varit motvillig till alla typer av lekar så gav jag det hela en chans. Det visade sig att jag lärde otroligt mycket om mig själv genom att slappna av och koppla bort arbetet för ett tag. Jag insåg någon gång under första kvällen på konferens i Västerås att jag faktiskt började uppskatta gemenskapen som började formas i gruppen. Det andra dagen fick vi tid att upptäcka staden på egen hand och det var nog mellan kaffet på det första cafét jag besökte och tygbutiken som jag insåg att jag inte bara tyckte om att vara på vår konferens i Västerås men att jag också uppskattade staden i sig. Det var på nått sätt lättare att tänka utan alla bilar och folkträngsel, det var lättare att bara vara i en mindre stad som Västerås. Sista dagen av vår konferens i Västerås hade jag bestämt mig för att stanna. Jag pratade med min chef och frågade om det fanns chans att få bli förflyttad till Västerås och eftersom att vårt företag även hade kontor här så skulle hon se efter. Det tog en timme innan jag fick beskedet. Jag har inte längtat tillbaka till Lund för en sekund men jag ser till att försöka boka vår årliga konferens i Västerås.
